63
vid professorn. Vunne han ej annat, så hade han åtminstone visat, att det var alvar i hans sträfvan att finna det rätta, och modern skulle kanske sedan känna sig lugnare, när han försökt äfven detta sista, äfven om det icke ledde till önskadt resultat.
Det sårade hans stolthet att blanda en främmande person in i dessa saker, som för honom hade innerlighetens hela värde, och dessutom hade det altid plågat honom, när han hörde, hur folk i andliga ting besökte en prest, aldeles som om han varit en examinerad andlig läkare. Men samtidigt föreföll det honom, som om detta vore ett sätt, ej att komma åter till en gammal lugn barnatro, men möjligen att bibehålla moderns kärlek. Han visste ej hvarför, men han tänkte härvid altid på modern. Och han beslöt sig för att tala vid professorn.
Han hade lärt känna den beryktade predikanten för ett par veckor sedan, hade skrifvit om detta sammanträffande till modern, och det var detta, som föranledt henne att bedja honom söka hjälp hos denne man.
Professorn var en predikant af dem, som med sin tros värmeglöd och sitt inspirerande föredrag beherskade massan, medan han genom den fina bildning, hvilken som en atmosfer af nobless låg utbredd öfver hans predikningar, förstod att fängsla äfven dem, hvilka eljest sällan gingo i kyrkan.
