76
Professorn visade sig i dörren och bad honom träda in i salen, där han presenterade honom för sin hustru och de tre nykomna herrarna. Två utaf dem voro teologii studerande, den tredje var läkare, och alla tre hälsade på Grane med denna milda, hälft frågande, hälft förlägna min, som visade, att de ännu ej visste, om de kunde kalla honom »en af de våra».
Grane kände sig främmande i sälskapet och drog sig undan till en stol, som stod litet för sig, medan de. öfriga satte sig i soffan och på stolar omkring bordet, där lampan stod.
Samtalet rörde sig mest om religiösa ämnen, började vid dagens predikningar, dröjde lätt kritiserande vid de uppträdande predikanternas andliga ställning till Jesus, snuddade med ett lindrigt beklagande vid ett och annat i deras enskilda lif och vände sig slutligen omkring de närvarandes egna intimare »lifserfarenheter».
Den yngre af teologerna antydde, att han i början gjort starkt motstånd mot nåden, men att han efter läsningen af Joh. 13 kap. 14 v. plötsligt hade känt, hur liksom ett nytt lif hade börjat spira inom honom. Hän hade gifvit sig åt Herren på nåd och onåd, och från den stunden hade han dag från dag känt den Helige Ande verka sitt verk på hans själ. Han visste ej ännu, om han var helgad, men han trodde sig i all ödmjukhet kunna kallas för omvänd.
