Förord till andra upplagan.
I det förord, som inledde första upplagan af denna min ungdomsroman, yttrades: »Hans lif är icke framstäldt, såsom fordom skedde i fablerna. Det äv icke ett exempel, som man bör vare sig följa eller förskräckas af. Det är endast ett stycke af den nu lefvande ungdomens historia.»
Det är i förhoppningen, att dessa ord möjligen skulle innebära en sanning, som jag vågat mottaga det erbjudande, hvilket blifvit mig gjordt, att offentliggöra en ny upplaga af Erik Grane. Det är lätt för hvar och en, liksom för mig själf, att nu se, huru ungdomligt denna bok verkar i konstnärligt afseende. Den verkar ungdomligt äfven i andra. Jag skulle dock säga en ful osanning, om jag påstod mig blygas öfver detta sista slags ungdomlighet. Hur främmande än synpunkterna från 1885 kunna förefalla mig år 1897, har det dock snarare väckt nun för-
