86
— Hvad har du skrifvit om? sade Lars Johan, sedan de satt sig ner och fått in soppan. Han hade ännu ej hemtat sig från sin förvåning, öfver att den andre befattade sig med filosofi.
Hultin läste upp ämnet för honom.
— Det var fan, sade Lars Johan och blef tyst för en lång stund, medan han åt ur sin talrik med juliensoppa.
— När den var slut, sade han med en fundersam min, som om han begrundat ett djupsinnigt problem:
— Det måtte vara djäklarne så svårt att skrifva filosofi.
— Åh, hur så? sade Hultin, som ville ägga den andre att resonera.
— Jo, för jag har försökt med en bok, som hette Grundlinier, och som var helvetes tjock och tätt tryckt. Men det var lögn i faen. Jag förstod inte ett ord. Det var, när jag läste på kandidaten. Då tänkte jag, att det var inte värdt och hålla på längre med det, utan då skulle jag ta prillan! För hofrätten kan en ta på sex år och se’n komma ut på landet som notarie.
— Jag vet dem, som tagit den på tre, insköt Grane.
— Ja, men jag vill inte vara något kuriosum, svarade Lars Johan och strök sig om skägget, sedan han stoppat in en väldig portion paltbröd.
— Det är fan, hvad paltbröd och fläsk är godt, yttrade han.
