Hoppa till innehållet

Sida:Erik Grane 1897.djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

85


nation.Och då blef han arg och sa’: »Angår det dig, det», sa’ han. Lars Johan är inte styf i argumenterna, som du vet.

— God dag Lars Johan, sade Hultin till den omtalade, som nu var midt framför dem.

— God dag, sade denne, med säflig och grötig stämma. Är ni ute och går?

— Du ska gratulera Hultin, sade Grane. Han har skrifvit filosofi i dag.

— Har du skrifvit filosofi? Är du galen?

Hultin skrattade sitt hårda skrockande skratt:

— Ja, inte är det långt ifrån.

Lars Johan eller Lehman, som han egentligen hette, stod en lång stund och vägde på benen, innan han svarade. Till sist frågade han:

— Tänker du ta examen nu i jul då?

— Ja visst, efter jag går upp i skrifningarna.

— Det var fan i helvete.

De ändrade skrattade. Och Lars Johan teg en stund igen.

— Hvart ska ni gå nu?

— Vi ska och äta middag på gästis.

— Det var djäfveln så gentilt.

— Ah, du kan gärna gå med.

— Jag har så jäkla ondt om pengar. Kan man äta där för krischan?

— Jo, det kan du visst det. Kom nu bara.

Alla tre följdes åt in på gästis och satte sig vid ett bord, som stod litet för sig i ett hörn.