Eriks-Visan.
Öfversättning.
1.
Men Erik förste konungen var
I Göta-landet det vida;
I bragd och i hug en kloker man
I striden så ock i friden.
Han var ock den som först uti Vätalum ärjde.
2.
Vrånge och onde var han led
Han ville ock aldrig dem bruka;
Men vise och stille aldrig vred;
Thy skall han ock ära jemt njuta.
Han var ock den som först uti Vätalum ärjde.
3.
Med lagar styrde han riket sitt;
Den saklöse ej tarfvade qvida,
Han frälst honom gjorde för tvister och qvitt,
Men vrånge fingo ej bida.
Han var ock den som först uti Vätalum ärjde.
4.
Ej var uti Vätalum någon till,
Som plogen månde der vända;
Men Götarne genast Erik så mild,
Dock konung förutan, utsände.
Han var ock den som först uti Vätalum ärjde.
5.
I Eriks rike mången var
Som djerfdes lagen ej höra,
Thy han ock åhoga derföre bar
Att dädan honom utköra.
Han var ock den som först uti Vätalum ärjde.
