L. þann, þaun, þet, VG. Lag. sa, su, þæt, Isl. sa, sú, þat, Got. sa, so, þata, A. Sax. se, seo, þæt.
gärdi, gærþi, 3 sg. impf., gjorde, af gæra; se detta ord str. X. 4.
kärum, kærum, dat. pl. f., tvister (käromål); VG. Lag., Isl. kæra, Had. Rimkr. s. 193 r. 1 "Ok thet är all meena Rijkzens kæra", s. 188 r. 6, s. 193 r. 17 m. fl. st.
frälst, frælst, adj. el. eg. pt. pass. af frælsa, VG. Lag. frælsa, Isl. frelsa, äldre friálsa, skydda, fria, eg. göra fri, frigifva (liks. mhT. vrî-helsen). Detta verb, är bildadt af Ils. friáls, Gotl. Lag. k. 6 § 5 frels, adj., fri, friboren, icke träl, hvilket åter är sammans. af frí och háls, hvilket ses af fhT. frihals, adj. (Graff Althochd. Sprachschatz III. s. 787). Ordet brukades af forno trol. endast om frigifna trälar, hvilkas förra fullkomliga trälskap betecknades dermed, att husbonden enligt lagen egde oinskränkt makt öfver deras "hals och hand", d. ä. lif och arbetskraft. På Got. hafves ett subst. frei-hals, m., (mhT. vrî-hals,) en fri man, af freis, fri, och hals, hvilket sista Gab. och Löbe endast tillägga betyd. hals, collum; det Isl. háls betyder dock både hals och tapper man, och deraf finnes sammans. gull-hálsar, m. pl., med guldkedjor eller guldhalsband prydde män. Man jemföre äfven Isl. halr, m., man, man för sig, "Halr er heima hverr", Háva-mál, str. 37. Sæm. Edda Stockh. uppl.
quit, qvit, adj., fri, qvitt, Isl. qvíttr, Rimkr. qwitt, men tyckes der allenast förekomma indeklinabelt, t. ex. s. 164 r. 11 "At Konung Albricht lot Konung Magnus qwitt", s. 179 r. 33 "The bado han opta ok tijdt, At göra[1] thera fängelse qwitt", s. 347 r. 20 "Ok Landen ok Slotten ware qwitt", s. 169 r. 3. Ordet, ehuru i Rimkr. befintligt, förekommer dock ej i de äldsta Landskapslagarna och måtte sål. i Sv. icke vara urgammalt,
- ↑ them förstås förmodligen under.
