Sida:Eskimålif.djvu/15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
7
GRÖNLAND OCH ESKIMÅEN.

dit de på sin vandring norrifrån (jmfr senare) först ha kommit[1]. Från dessa sina fasta bostäder ha de på eskimåiskt vis ofta gjort kortare eller längre besök på den sydligare delen af västkusten och ha där efterlämnat dessa spår. Då norrmännen under vistelsen i landet ströfvade norrut, sammanträffade de slutligen med eskimåerna. Efter prof. G. Storms[2] mening måste detta först ha skett i det 12:te århundradet[3]; »Historia norvegiæ» berättar om, att de grönländska veidemännen i de obebygda trakterna i det norra Grönland träffade små människor, som de kallade skrälingar och som begagnade stenknifvar och pilspetsar af hvalben. Allt efter som de nordligare bostäderna blifvit öfverbefolkade, ha emellertid eskimåerna på allvar ryckt söderut, och då norrmännen alltjämt, hvar de träffade samman med dem, foro illa fram, ha de möjligen till slut i det 14:de århundradet gjort gengäld genom att först (efter 1341) angripa och ödelägga Västbygden (?), och senare (1379) gjorde de ett härjningståg till Östbygden, och det följande århundradet synes också denna helt och hållet ha blifvit ödelagd[4]. Vid denna tid skulle alltså

  1. Där i norr ha de kunnat fånga mycket säl på isen hela vintern, och detta är ett fångstsätt, som de måste ha lärt sig längre norrut och som där har utgjort deras viktigaste fångstsätt.
  2. Gustav Storm. Studier over vinlandsreiserne o. s. v. Aarbøger for nord. Oldskynd. og Hist. 1887, Kjøbenhavn 1888, bilaga sid. 56.
  3. Om sammanträffandet med de gamla norrmännen ha äfven eskimåerna själfva flera sägner. Se Rink: Eskimoiske eventyr og sagn.
  4. Man har gärna från flóamannasagan velat sluta, att den förr omtalade Thorgils Orrabeinsfostre redan omkring år 1000 skulle ha träffat eskimåer på Grönlands sydliga ostkust, i det de där omtalade »trollkvinnorna» måste vara sådana. Redan prof. Storm har påpekat (Studier over vinlandsrejserne, bilaga sid. 56), att denna sagas fantastiska karaktär icke tillåter oss att dra någon slutsats i denna riktning. Det måste också erinras, att handskriften af den först är från cirka 1400, alltså långt efter den tid, då norrmännen hade sammanträffat med eskimåerna på västkusten. Äfven om detta om trollkvinnor verkligen skrifvits med tanke på eskimåer, hvilket är högst tvifvelaktigt, så kan det vara en senare tilldiktning.