isbräen och fjäll och sade namnen på dem alla. De infödda på ostkusten lämnade kapten Holm en karta öfver ostkusten norrut från Angmagsalik, som de hade skurit i trä.
En eskimåisk Venus och Apollo.
Grönländarnes begåfning i fråga om konst är otvifvelaktigt märklig. Deras formsinne är mycket utveckladt, och den skicklighet, hvarmed till och med många, som ingenting ha lärt, kunna teckna, är ofta rent af öfverraskande. En grönländare vid namn Aron blef en gång sjuk och kunde ingenting göra; liggande på sängen tog han sig då för att illustrera alla de eskimåiska sägnerna, och han icke allenast tecknade sina bilder, han skar också clichéerna till dem i trä, så att de kunde tryckas. I d:r Rinks bok »Eskimoiske Eventyr og Sagn» kan läsaren finna ett prof på denne mans verksamhet på sjuklägret. En af våra främsta konstnärer, som till och med är figurmålare, sade en gång, då han såg igenom dessa teckningar: »Det är minsann ypperligt gjordt, det är som framtidens konst.»
