Sida:Eskimålif.djvu/243

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
207
RELIGIÖSA FÖRESTÄLLNINGAR.

aftagande. På många ställen synas ännu märken från den tid, då hafvet stod öfver fjällen.[1]

I denna myt kan spåras inflytande från icke mindre än fyra olika håll. Föreställningen om ignerssuit, som likna människorna och bo under jorden, liknar den indianska sägnen om att människorna bodde under jorden; sedan började de klättra upp på jordens yta uppför en vinranka, som stack upp genom en springa eller bärgsklyfta. Då en tjock käring (eller man) ville klättra upp, gick rankan af och de andra måste stanna där nere, medan de, som hade kommit upp, befolkade jorden.[2]

De två människor, som falla ner från himlen, måste tydligen härstamma från de finsk-ugriska stammarnas skapelsesägen eller också från samma källa. Hos vogulerna komma de två första människorna från himlen i en vagga af silfvertråd. Att himlen är människans upphof återfinnes också i andra finsk-ugriska folks myter i Asien och Europa.[3]

  1. Holm, Med. om Grønl., häfte 10, sid. 144.
  2. Jfmr K. Knorz, Aus dem Wigwam, sid. 130. H. de Charoncey (Mélusine, I, sid. 226) omtalar, att minetariernas (stam vid Missouris stränder) förfäder bodde på bottnen af en stor sjö och klättrade upp på jorden med tillhjälp af ett stort träd, som gick i stycken, så att många måste stanna kvar där nere. Detta påminner ju nästan ännu mera om ignerssuit, som bo under hafvet.
  3. Se J. Krohn, Finska litteraturens historia, 1:sta delen. Kalevala (1891), sid. 165. Det är professor Moltke Moe, som har fäst min uppmärksamhet på denna likhet. Han har också lånat mig ett manuskript om liknande sägner. Oftast frambringas förbindelse mellan jorden och himlen genom ett stort träd, på hvilket människorna krypa upp och ned. Myten om ett sådant himlaträd är snart sagdt utbredd öfver hela jorden. Vi finna den hos oss (Ygdrasil) såväl som i Polynesien, på Celobes, Borneo, Nya Seland o. s. v. Hos vogulerna förvandlar sig sonen af de två första människorna (jmfr ofvan) till en ekorre och kryper upp till himlen uppför ett träd och kommer sedan ner igen; hos indianerna kryper den förste mannen efter en