Sida:Eskimålif.djvu/259

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
223
RELIGIÖSA FÖRESTÄLLNINGAR.

sätt de verka vet man icke, ja, man känner ej ens till meningen af de ord, som användas, ty de äro gamla formler, som öfvergå från släkt till släkt genom försäljning. De måste läras i hemlighet och betalas genast och mycket dyrt, om de skola ha någon kraft. De framsägas långsamt i en dämpad, mystisk ton.[1] Det ser ut, som om de åtminstone delvis stå i någon förbindelse med häxväsendet. Det påminner märkvärdigt om våra gamla signe-käringar och deras ofta meningslösa formler. Det förefaller mig antagligt, att dessa formler måste vara reminiscenser af gamla bruk, som äro tillförda utifrån och hvilkas ursprungliga betydelse har gått förlorad. Enligt Rink kunna dock äfven trollformler läras genom att lyssna till en fågelröst.[2]

Förutom dessa formler användas också trollsånger. Orden i dessa äro emellertid begripliga äfven för de nuvarande grönländarne, och de kunna sjungas i andras närvaro.

Enligt Rink ser det ut, som om det i allmänhet skulle vara vederbörandes aflidna släktingars eller förfäders, isynnerhet farföräldrarnas, själar, hvilkas hjälp åkallas genom dessa formler och särskildt sägnerna. Af Holms berättelse framgår emellertid ingenting sådant. Det synes mig dock icke osannolikt, att de så väl som amuletterna ofta stå i en viss förbindelse med de aflidna och alltså kunna vara början till en mera utvecklad dyrkan af denna. När en gosse de första gångerna sättes i kajak, uppmanar t. ex. fadern genom trollsång sina aflidna föräldrars eller farföräldrars själar att beskydda honom.

Offer till de öfvernaturliga makterna förekomma endast föga hos grönländarne. De allmännaste äro, att de

  1. Jmfr Holm, Med. om Grønl., häfte 10, sid. 119.
  2. Esk. Ev. og Sagn, suppl., sid, 194.