Sida:Eskimålif.djvu/263

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
225
RELIGIÖSA FÖRESTÄLLNINGAR.

föder, eller också t. ex. moderns anhöriga, emedan dessa genom att tadla hennes uppförande ha tvingat henne att föda i löndom. Ibland förfölja de också människor i skepnad af en fjäder, en vante o. s. v.[1] Denna tro liknar mycket en i Norge allmän öfvertro om »utburden». Det är barn, som blifvit födda i löndom och dödade och följaktligen icke ha fått namn. De få ingen ro; i form af ett synligt eller osynligt spöke förfölja de antingen modern eller personer, som färdas förbi stället, där de blifvit lagda.[2] Likheten mellan denna norska och den grönländska föreställningen är så stor, att det synes vara sannolikhet för, att den kommit till Grönland genom de gamla norrmännen.[3]

Öfvergå vi till dessa sagor, kan det finnas många likheter med norska och europeiska. Vi ha t. ex. i Norge en ännu otryckt saga[4] om tre systrar, som voro mycket giftaslystna. Den ena sade: »Jag skulle gärna

  1. Rink, Esk. Ev. og Sagn, sid. 76, 279, 370.
  2. Se Moltke Moes inledning till Qvigstad och Sandbergs Lappske Eventyr og Folkesagn, sid. VII; Nyrop, Mindre afhandl. udg. af det phil. hist. Samfund (Köpenhamn 1887), sid. 193. Professor Molkte Moe har påpekat för mig denna likhet.
  3. Samtidigt bör dock påpekas, att liknande föreställningar finnas på andra håll. På Tahiti har Oromatus, den mäktigaste af andarne, ett liknande ursprung, och bland polynesierna i allmänhet anses barnsjälar vara särskildt farliga. Hvad som synes mig tala för, att grönländarne ha fatt sin angiak från norrmännen, är att andra eskimåstammar icke ha denna föreställning, så vidt jag har kunnat erfara, åtminstone kan den icke vara allmän hos dem. Till och med bland de sägner, som Holm har medfört från ostkusten, finnes angiaken icke nämnd. Däremot finnas däribland flera, som det synes, ursprungligare sägner om vanliga barn, som bli vidunder, och ett sådant barn, som på ostkusten är månens barn med en kvinna, har på västkusten öfvergått till att bli en angiak (jmfr Rink, Esk. Ev. og Sagn, suppl. sid. 150), hvilket väl är en senare omstöpning, och det så mycket mer, som det också på västkusten finnes varianter, hvari angiaken är ett vanligt barn.
  4. Mig meddeladt af prof. Moltke Moe.
:Nansen, Eskimålif.15