FJORTONDE KAPITLET.
Européer och infödda.
Européernas uppförande gentemot grönländarne är i många hänseenden allenastående; dessa ha nämligen varit mildare behandlade än något annat naturfolk, som har varit utsatt för våra civilisationsförsök. Den danska regeringen förtjänar i sanning världens största erkännande för sitt uppträdande i detta afseende, och det vore endast önskligt, att andra stater ville följa det här gifna exemplet. Den har nämligen i sitt handlingssätt tagit en icke oväsentlig hänsyn till de inföddas verkliga bästa, och man känner väl knappast till något annat jaktfolk, som har kommit i så stark beröring med civilisation och kristendom och som har hållit sig så bra och så pass länge.
Det nit och den hänförelse för deras en gång valda uppgift, som dref vår landsman Hans Egede och de första missionärerna upp till detta den tiden föga kända land och som till och med förmådde dem att uthärda icke så få försakelser där uppe, bör också erkännas. Det skedde i god afsikt och de trodde sig därigenom befordra de inföddes timliga och andliga välfärd. När vi betrakta denna mission och jämföra hela behandlingen
