af drifved, helst hvitt flytträ, som är lättast; till spanten användas delvis också grenar af pil, som växer där på kusten, isynnerhet inne i fjordarna. I senare tider köper man vid kolonierna på västkusten ofta europeiska bräder af furu eller gran från kolonibutiken till kajaken, fastän man anser drifved för bättre, isynnerhet på grund af sin lätthet.
Utvändigt öfverdrages denna stomme med skinn, helst af grönlandssälen (Phoca groenlandica) eller också af klappmytsen (Cystophora cristata). Det sista skinnet är icke så varaktigt och vattentätt som det första; men får man skinn af ung klappmyts, där hudporerna icke äro så stora, anses dock äfven det för bra. Där man har råd därtill, användes skinnet af blåsäl (Phoca barbata), som anses för det bästa och starkaste, men då det också användes till harpunremmar, är det hufvudsakligen endast på syd- och ostkusten som det förekommer så mycket däraf, att det mera allmänt kan användas till
