Hoppa till innehållet

Sida:Ett godt Ord til Norrmännen.djvu/19

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Edra egna utmattande bemödanden, att sammanhålla detta bräckliga sjelfständighetsband. Den beständiga fruktan I skullen hysa, att — ett litet folk, som I ären med allt Edert herrliga mod — hotas och öfwermannas; Eder beständiga farhoga, att uppslukas af den starkare, som kanhända kunde nödgas angripa Eder, om han det wille eller ej; Eder förtwiflan, om I, angripne tilläfwentyrs från alla sidor, skullen se Eder ögonskenliga förstörelse; wiljen I kalla detta olyckliga tillstånd Frihet och Oafhängighet? Edre ledare hafwa så kallat det tillstånd, hwarutinnan I någon tid befunnit och ännu befinnen Eder: I hafwen således smakat denna frihets första frukter; Nu sägen mig: Har denna tid warit Eder behaglig? Äro dessa frukter ljufwa? — I tigen och nedslån ögonen. Tigen icke; nedslån icke ögonen; utan sen upp och spörjen dem, som hafwa gifwit och