Sida:Ett godt Ord til Norrmännen.djvu/19

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


Edra egna utmattande bemödanden, att sammanhålla detta bräckliga sjelfständighetsband. Den beständiga fruktan I skullen hysa, att — ett litet folk, som I ären med allt Edert herrliga mod — hotas och öfwermannas; Eder beständiga farhoga, att uppslukas af den starkare, som kanhända kunde nödgas angripa Eder, om han det wille eller ej; Eder förtwiflan, om I, angripne tilläfwentyrs från alla sidor, skullen se Eder ögonskenliga förstörelse; wiljen I kalla detta olyckliga tillstånd Frihet och Oafhängighet? Edre ledare hafwa så kallat det tillstånd, hwarutinnan I någon tid befunnit och ännu befinnen Eder: I hafwen således smakat denna frihets första frukter; Nu sägen mig: Har denna tid warit Eder behaglig? Äro dessa frukter ljufwa? — I tigen och nedslån ögonen. Tigen icke; nedslån icke ögonen; utan sen upp och spörjen dem, som hafwa gifwit och