Sida:Ett godt Ord til Norrmännen.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


nödwändiga striden till mötes under denna Hjeltes befäl. Bort med förwillelsen, som skall störta Eder i elände! Hwad är det för en skymfande belägenhet, I mogne, förståndige Norrmän, att I skolen stå fjettrade under drömmares förwirrade styrelse, hwilka wanwörda sin egen Konungs bud, hwilkas blinda ledning är lika dåraktig som laglös? Ty de weta icke sjelfwe hwad de wilja; wanmäktige, resa de sig trotsigt, och I skolen få förnimma, att om slaget gäller, blifwa de de förste att lemna Eder. O blygd! att I skolen så stå! O förbländning! att I tron Eder wara frie, då I stån under ett sådant planlöst, onyttigt twång! Jag skulle ej tro Eder wara desamma Norrmän, hwarom jag hört så mycket godt och stort, när jag ser detta Edert tillstånd; jag skulle tro Edert mogna wett wara förslappadt, Eder allwarliga betänksamhet förswunnen, Edert