förstånd omyndigt wordet — om jag ej af all Historia lärt, att en kringswäfwande förwillelseanda wissa tidskiften likasom förtrollat hwarje folkslag, och att denna anda just på denna tid hwilar öfwer Norriges folk. När jag detta wet, så ursäktar jag Eder: men jag wille också med ett godt, kraftigt och ljungande ord kunna wäcka Eder ur dwalan, på det I måtten stå upp, skaka Eder och fråga: Hwad wilje wi? och Hwad will man med oss? Jag har gifwit Eder swar på dessa frågor; nu swaren Eder sjelfwa på den naturliga frågan: Hwad wilja och hwad kunna Edre Styresmän med Eder? Deras wilja är oklok, ty hon är lam och maktlös: hon är brottslig, ty hon är uppstudsig och laglös. Och under en sådan wilja skullen I stå tigande och lyda, till dess i sjelfwe duken under för denna wiljas förkrossare, som nalkas
