Sida:Ett godt Ord til Norrmännen.djvu/25

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


Edra gränsor — wäl icke, för att drabba an mot det Norrska syskonfolket, utan mot dess ondt wiljande ledare: men om I längre lyssnen till dessa ledares dårliga språk; så twingen I ju bröder att mot bröder draga swärdet, och hwad blifwer då Eder lott? Upp derföre, I wänligt sinnade Norrmän! I som tänken broderligt, och förståndigt hören mitt goda, broderliga ord! I som hafwen förmåga att tänka och tala för andra med öfwertygande klokhet! Upp, säger jag Eder! Samlen de mindre förståndige, de förwillade omkring Eder, och sägen dem hwad deras frid och wälfärd tillhörer. Afskudden Eder det twång, som missbrukar frihetens namn! Talen högt och utan fruktan, ty I skolen få se, att om I det gören, skola Edre styresmän darra och fly. Talen — dock jag behöfwer ej lägga ord i munnen