gapa på väggmålningen ofvan brandsprutskåpet, och med ett blidt uttryck läsa den söta versen öfver ingången.
Var välkommen, kära du,
Till Carl Larsson och hans fru!
* * *
Du klifver in i en liten förstuga där du bland alla de barnplaggen med svårighet skall lista ut en plats för din öfverrock. Släng den åt Helena, som lägger den någonstans där du aldrig får tag i den.
Du tar en titt på ditt behagliga ansikte i spegeln, ryktar dig ett par slag med borsten och stampar af dig den yttre syndiga världens orenlighet, väljer en af de tre dörrarna, som naturligtvis är den till matsalen, du öppnar och mötes af ett Guds fred som står skrifvet på väggen.
Genom skåpets glasdörrar ser du bordets alla attiraljer blänka och gnistra. På skänken äro uppradade buteljer och krus innehållande ett urval af dina älsklingsdrycker. Karin tycker inte om det där, men jag tycker det ser reelt och hederligt ut. Ofvan skänken hänger tre tallrikar påmålade af Liljefors och Kreuger.
Nu står bordet dukadt, barnungarna otåligt väntande bakom stolarna och din plats bredvid mig i soffan ledig att intagas.
Ulf läser salfvelsefullt (vi tro alla att han skall bli präst):
Gud låt hvarje barn sitt nödtorft få;
Sträfsam man och kvinna likaså!
Som du är en mycket sträfsam människa äter du därefter och det gläder os alla. Du njuter af hvad huset förmår, och ehuru ett och annat kanske skall vara dig ovant, låter du dig väl smaka, och det gör du rätt i. Hvarje söndagsfrukost äta vi t. ex. så kallad flottmölja. Detta är dock en allmän Dalarätt, bestående af uppkokadt hårdt knäckebröd, som blandas med en sås gjord af mesost och Gud-vet-inte-hvad som kokan fått fatt i; såsom sofvel ätes därtill stekt salt fläsk eller dito strömming.
