— 8 —
framryckande. Vi minnas, att den engelska regeringen till och med rådde den persiska att gifva efter för Rysslands ultimatum.
Detta Englands medhåll är endast tillfälligt och skenbart. I samma ögonblick ryska trupper taga ett steg in på det område af Persiens södra hälft, som England af ålder kallat sin intressesfär, ändras signalerna i London. Ty då är det brittiska väldet öfver Indien, då är Englands storhet och ära i fara, och då brista dagens tillfälliga ententer. Då skall England spänna det yttersta af sina krafter både till lands och sjöss för att utestänga moskoviterna från de indiska farvattnen. Man känner engelsmännen dåligt och uppskattar föga den dyrbaraste juvelen i Storbritanniens krona, om man tror, att England skulle offra Indien utan en strid, i jämförelse med hvilken det hårdnackade boerkriget med all dess nationella stolthet och hänförelse vore en ren barnlek.
Betänka vi svenskar, hur nära denna strid kan ligga oss i tiden? Hörde vi icke ännu sistlidne december, att ryska trupper sammandrogos utanför Teherans portar? Teheran är den sista etappen på vägen till den engelska intressesfären, som utestänger Ryssland från hafvet. Hvarenda engelsman i Indien vet, att Skobeleff framlade för tsaren en detaljerad plan till Indiens eröfring. Några år senare trängde ryska trupper in på afganskt område och hotade Herat, en af nycklarna till Indien. Det var år 1855. Det vore nyttigt för oss att minnas, hur man då i Stockholm väntade att hvilken dag som helst få se engelska flottor kryssa i Östersjön. Nå än sedan då? frågar ni. Jo, man väntade, att en begäran skulle framställas till vår regering om tillåtelse att få upprätta kolstationer på Gottland. Operationer mot ryska Östersjökusten kunde icke företagas utan Gottland som bas. Man kan tänka sig följderna om vår regering i en sådan belägenhet svarade ja — och om den svarade nej. Har man maktmedel till sitt förfogande, så kapitulerar man inte, då försvarar man sin neutralitet, om det gäller.
England skall hellre kämpa, tills den sista rödjackan stu-
