Sida:Ett varningsord 1912.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 11 —

Gör man rätt i att öppet beröra så ömtåliga ämnen? Lockar man icke därmed fienden öfver sig? Ack nej, ingen stormakt låter locka sig till krig af diskussionens uppslag. Det är bättre, att dryfta faran, ty då är man beredd när den blir verklighet en gång. För ryssarna har vårt politiska och strategiska läge inga hemligheter.

De vakna behöfva inga upplysningar från de sofvande, de hitta själfva. Den som tänkt sig in i dessa frågor låter ej bedåra sig af lofsånger för freden, sjungna än af äldre, välmenande fruntimmer, än af fina herrar, pösande som tuppar i beundran af sitt eget galande. Ja, det är vi som af gammal inrotad vana, en vana, som vi omhulda och dyrka likt en religion, skjuta ifrån oss allt, som är obehagligt och besvärligt; det är vi, som så länge fallit undan för Norges kraf, att farten kan räcka till äfven för Rysslands. Sedan Axel Oxenstiernas dagar har Sverige knappt haft en verklig statsman. Därför har utrikespolitiken försummats, och försummelsen blifvit en tradition som ingen får röra vid. Vi se ej längre än i stugväggen; hvad därutöfver är existerar ej för oss. Vi lefva, som om tanken på ett krig vore en vidskeplig reminiscens från forna, barbariska tider. Vi hafva sannerligen tillräckligt länge lefvat på Guds försyn, för att ändtligen också själfva taga i med hårda händer — innan det blir för sent.

Har icke Ryssland sedan två hundra år trängt framåt mot Atlanten lika målmedvetet, sakta och säkert som mot Stilla hafvet och Indiska oceanen? Har man glömt, hur tsar Peter

    längre kommer att vara ett själfständigt rike.» (Konung Oscars beskickning till schahen af Persien 1890, sid. 275.) Perserna förstodo redan då den fara, i hvilken deras land sväfvade! — Den östra utfartsvägen, Port Arthur, Korea, Mandschuriet, besökte jag i december 1908 och har funnit framträngandet åt detta håll så lärorikt för oss, att jag tecknat dess hufvuddrag i en nyligen utkommen bok, som skall läsas af Sveriges barn. — Af den tredje utfartsvägen fick jag ett lifligt intryck under en färd med sir Ernest Cassel, ifrån Boden öfver Kiruna och Narvik till Nordkap sommaren 1911. Jag fick höra ett och annat både af norska och ryska fiskare i Tromsö och Hammerfest. — Det är alltså icke från kartor och böcker, utan från lefvande lifvet jag dragit mina erfarenheter.