Under främmande ok.
Låt oss försöka att tänka oss in i följderna af fientliga trupper inträngande öfver gränsen. De sprida sig öfver landet, de tåga genom bygderna. Tänkom oss en socken i Östergötland, där fientliga trupper blifvit inkvarterade i akt och mening att stanna en tid under något uppehåll i rörelserna. Skörden har nyss inkommit. Den är långt öfver medelmåttan. Under fredliga tider brukade bonden alltid afskilja det, som behöfdes for utsädet, från det förråd, som under vintern skulle förvandlas till bröd eller säljas. Men nu är kriget öfver bonden och hans ägor. En befallning, som inte tål någon motsägelse, bjuder honom att inom tre dagar köra in den nyss tröskade säden till ett magasin, som upprättats vid kyrkobyn.
Hans hästar och fordon tagas i bruk för invasionshärens milslånga transporter. Begär bonden ersättning, så får han från öfvermodiga knektar svar i hotelser, knytnäfvar och knutpiskor. Handelsmannen vid stationen får utan betalning lämna ifrån sig hela sitt lager af mjöl, ost, smör, sill och allt annat, som duger att äta. I de röda stugorna under tallar och björkar äro soldater inkvarterade, och mor måste utan att mucka hålla kaffepannan puttrande hela dygnet om. Ber hon om pengar för sin möda, så skrattar man henne i synen. Bonden själf, hans söner och döttrar, hans drängar och pigor, som förr skötte den fredliga gårdens bruk, få nu passa upp som trälar. Alla vagnar, slädar och åkerbruksredskap vräkas ut från lider och logar för att lämna plats åt folk och hästar och för att användas som bränsle om det är kallt. Allt hvad halm och
