Hoppa till innehållet

Sida:Ett varningsord 1912.djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 44 —

gätenhet, till olyckshändelser och slagsmål, till laster och brott, till mordbrand och dråp.[1]

Men om också beväringen på inryckningsdagen är aldrig så nykter, så är den nästan alltid smutsig, ovårdad och sjaskig. På utryckningsdagen ser den ut som idel herremän. Den har lärt sig, att man mår bara bra af att tvätta sig. Ja, rekrytskolan är inte blott en inrättning för militära öfningar, den är också en verklig, grundläggande skola för hyfsning och takt. Den är nyttig för hvarjom och enom. Men hur länge sitta lärdomarna i! Vore öfningstiden tillräckligt lång, skulle hyfsningen stanna för hela lifvet och de militära färdigheterna med lätthet kunna friskas upp tid efter annan.

Det tar också sin rundliga tid att sätta tåga i kroppen på en hop gnällstakar och mammas gossar, som jämt hänga läpp, med trumpen uppsyn lukta på soppan, och som alltid äro kinkiga, och klaga då något inte faller dem i smaken. Den medfödda butterheten är en tacksam jordmån för socialismen. Där gror missnöjet som underblåser klasshatet. I de socialistiska bladen läser man oupphörligt grälsjukt klagomål mot befälets öfvergrepp. Ofta äro klagomålen lögn, nästan alltid röra de sig om bagateller, som endast käringar och köksor gitta att tala om. För bristande humanitet kan icke den argaste socialdemokrat med rätta beskylla vår officerskår. Om en officer tilläte sig att använda ett sådant språk och ett sådant sätt mot beväringen som vissa kontorschefer, arbetsförmän och andra chefer begagna mot sina lag, skulle han få krypa in i det tysta och mörka gång på gång.

De käringar, som uppammats af den eldröda pressen, förvandlas alltså i rekrytskolan till män. Vi svenskar äro inga veklingar, om vi icke med berådt mod uppfostrats därtill. Allt pjåsk och pjunk, allt struntprat, som år ut och år in idisslas i socialistpressen, kan icke förmå oss till medlidande, blott till löje. Ett outtömligt föremål för jeremiader

  1. Hade jag tillåtit det manskap, som tjänade mig i Asien, att medtaga alkohol, så hade jag icke lyckats att utföra mina planer. I mina karavaner har aldrig funnits en droppe sprit.