— 48 —
faller öfver oss blott under den varma årstiden ch de ljusa nätterna, och så länge marken är bar. Härom skrifves i »Den Svenska Folkhären» följande rader:
Hvad är nu det karaktäristiska för det operationsområde,
där så godt som hela vår arme under ett vinterfälttåg
kommer att uppträda? Där råder stark köld, dock med ytterst
häftiga temperaturväxlingar; dagarna äro så korta, att
förläggnings intagande och anträdande af marsch så godt som
alltid måste företagas i fullständigt mörker.
Inkvarteringsmöjligheterna äro visserligen goda i de stora älfdalarna, men
i de mellanliggande områdena så obetydliga, att arméns största
del ovillkorligen måste bivackera. Vägarna äro ofta
oframkomliga utan plogning, och vägbanan är i allmänhet så smal,
att inga möten kunna äga rum på densamma, och att
marschkolonnerna blifva mer än dubbelt så långa som vanligt.
Dessutom är vägnätet vintertiden till stor del ett helt annat än
under sommaren och därjämte betydligt rikare, ty det är
jämförelsevis lätt att taga upp vintervägar. Men utanför vägarna
kan man blott komma fram på skidor. En stor del af de
sommartiden förefintliga taktiska hinderlinjerna försvinner
därigenom, att älfvarna isbeläggas, myrar och omarker
snötäckas. Slutligen blifva alla detaljer af det taktiska
uppträdandet modifierade genom terrängens olika utseende,
skogsbrynens flerstädes helt olika karaktär m. m. d. Med ett ord
sagdt, vinterförhållandena äro ofta diametralt motsatta de
förhållanden, vid hvilka vår arme nu är van.
Hvad innebära dessa för vårt land karaktäristiska vinterförhållanden? Först och främst måste allt infanteri, som öfver hufvud taget kan utbildas i skidlöpartjänst, erhålla dylik utbildning. Skidans roll under ett vinterfälttåg kan helt enkelt icke öfverskattas: den i skidlöpartjänst öfverlägsne blir sannolikt segrare. Men ett infanteri utan skidor är oanvändbart. Truppen måste vidare hafva en fullständig vana att — äfven i mörker — anordna förläggning i tälthyddor samt skydd mot vind och kyla (nyingar, vindskärmar). Hvarje man måste kunna handtera sitt gevär i den starkaste köld samt marschera i full vinterutrustning på tunga vägar, han måste också kunna hitta i vinterterräng. Patruller- och truppafdelningar måste hafva fullständig vana att taga hänsyn till de speciella taktiska vinterkrafven.
