— 50 —
ningskontrakt. Och utsikter finnas, att i större utsträckning än nu kunna rekrytera underbefälet ur de värnpliktigas led.
Härmed ha vi slutbehandlat hufvudfrågan i härens organisation.
Det är dock tydligt, att, en liten armé i ändå högre grad än en stor måste tillgodogöra sig tidens tekniska uppfinningar. Vi behöfva till exempel gnisttelegrafmateriel, som kan följa trupperna i fält, flygmaskiner och annat. Men det vore ett ödesdigert misstag att tro, att vi, t. e. genom anskaffandet af flygmaskiner, kunde göra indragningar på vårt fåtaliga kavalleri. Ty då infanteriets styrka fördubblas, kräfvas egentligen nära nog dubbelt så många, genom långvarig träning utbildade spanare, det är ryttare, som förr.
På vissa håll tycks man tro, att flygmaskiner skulle kunna ersätta kavalleriet. Men man glömmer, att ofantliga områden af vårt starkt kuperade och skogbevuxna land omöjliggör alla iakttagelser från luftskepp, Och man får icke jämföra Sverige med ökenländer, sådana som Tripolis, ej heller med Tysklands och Frankrikes öppna slätter, där flygmaskinerna kunnat göra förträfflig tjänst. Det kan vara fördelaktigt att rida på dromedarer genom Sahara, men i Norrland passa de icke. Därtill kommer, att flygmaskinen, till motsats mot kavalleristen, är stenblind under natt och dimma. Det måtte höra till det beryktade svenska folklynnet att blossa upp och svärma för alla nyheter och samtidigt kasta bort det gamla goda, det bepröfvade, som vi utvecklat genom århundraden och lärt känna ut och in. Då en undervattensbåt uppfinnes af en fiffikus, tror man bara på undervattensbåtar, och då flygmaskiner surra öfver Stockholms tak och torn, vill man slopa Skånska husarerna.
Om vi för en gångs skull kunde afstå från halfmesyrer i härordningsfrågan och taga steget fullt ut. Då skulle vi med det ypperliga soldatmaterial, hvaröfver vi förfoga, kunna uppställa en armé, som äfven för en stormakt blefve en hård nöt att knäcka. I forna tider hafva inga uppgifter varit omöjliga, inga hinder oöfverstigliga för svenska hären. Vi ha tå-
