Flottan.
Tror någon, att svenska flottan förr i tiden skulle hafva varit i stånd att lösa en enda af de uppgifter vi berört i det föregående, därest den varit sammansatt på ett sådant sätt att den nödgats söka sin trygghet innanför skären, utan att någonsin våga sticka stäfvarna utanför de yttersta kobbarna! Att bygga sitt sjöförsvar på sådana grunder, är att godvilligt låta fienden korka igen de skärgårdsområden, där våra eskadrar tagit sina förnämsta uppehållsorter. Det är att med berådt mod och fri vilja och till skänks bjuda fienden tillfälle att oantastad styra kurs till hvilka landstigningspunkter som helst.
Våra partier ha på sistone utkämpat hårda strider om typer. Till leda har man trakterat oss med F och DI. Och dessa olycksaliga F och DI ha till den grad sjunkit ned till rena partibeteckningar, att man totalt förlorat hufvudsaken ur sikte. Under valstriden har man ridit öfver land och rike på tomma fraser. Här är icke fråga om bokstäfver, här gäller blott: för eller mot en sjögående flotta. Icke en af flottans, i det föregående berörda, hufvudupppgifter, kan lösas utan fartyg, hvilka förmå att operera i öppen sjö. Och icke nog därmed. De måste också vara fullständigt oberoende af väder och vind.
Vi tacka för de jagare, torpedbåtar och undervattensbåtar, riksförsamlingen skänker oss. De behöfvas blott alltför väl! Äfven på dem ställas viktiga kraf. Jagarens uppgift är, att som en spårhund uppspana fienden och hålla hans mindre
