Sida:Euphrosyne - Samlade dikter I.djvu/270

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 267 —

Båd’ fjerran och när, i den ödsliga trakt,
    Det fanns intet svar för min röst.
Jag höjde, bland bråddjup i grufvornas schackt,
    Ditt namn ur min klagande bröst.

Jag sporde hvar sjungande fogel på qvist,
    Hvar bölja, hvar suckande vind;
Men öfrigt af allt, hvad jag ägt, hvad jag mist,
    Var tåren på bleknande kind.

l ensliga hyddan jag gömmer ännu
    Brudlakan, så fina som saf:
Det ena får jag, och det andra får du. —
    Tag åter, o jord, hvad du gaf!

Du kom ju att hämta din brud! O, jag ser
    Hos Gud din förklarade blick!
Sin bräckliga staf lägger sjuklingen ner
    Vid källan, der hälsan han fick.

Gud viger oss samman: Guldbrölloppet snart
    Jag firar bland Englarnas tal.
Till årsdagen Herren en krona har spart
    Åt bruden i himmelens sal.

Tårglänsande ler Christi-kors-blomma re’n
    I Helgonens strålande krans ...
Och härligt, o, Jesus! din, glorias sken
    Bland stjernors oändliga glans.” —




Och död var den Gamla: i famnen hon slöt
    Sin Yngling med guldlockigt hår.
Så vintren på fjällen, i skyarnas Sköt,
    Hopsmälter med blommande vår.