Hoppa till innehållet

Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/108

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 102 —

När sörjande nu björnen går
I mörka kulan ner,
Och nordan vildt sin harpa slår,
Ej fröjdar jagten mer.

För jägarn dock, i vännen ring,
Bevingad timman flyr;
Han yppar då mång’ underting
Från jagtens äfventyr.