Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/119

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 113 —

Ej till din port ett dufspann flyr,
Men trafvarn, frustande och yr,
Helt visst ej mindre glädje bringar:
En väpnad Gud — hör, sabeln klingar!

Hvar tanka flyger i hans famn,
Hvar suck är ljudet af hans namn ...
Men se, hur’ snön i hvirfvelflockar
Har pudrat in hans svarta lockar!

Han kom som en attrape till slut,
Hvars innehåll du gissar ut: —
Hans hjertas slag du vill ju kalla
Jul-klappar, skönast ibland alla?

Det fina löjet kring hans mund,
Med kindens grop i skälmskt förbund,
Den själ, ur ögats himmel strålar,
Din andra vår på jorden målar.

Sitt eget sändebud han är,
Depecherna i hjertat bär:
Hvad deras chiffres uppenbara,
Må blommor, utan korg, besvara!



2:dra del.
H.