Snörda lif och engageant,
Blickade från väftapeten
Vänligt ned på gamla Tant.
På det hvita nattduksbord
Bibeln låg: — med skrifna ord
I de sista blad derinne
Slägtens namn och årtal fått
Sitt archiv i hyddan blott,
Äradt genom dygdens minne,
Sedan lifvets dag förgått.
Mormors skåp, så tungt och stort,
Slöt, massivt, af valnöt gjordt,
Inom drifvorna af linne
Husets flit i godt förvar;
Der hvar skatt för tanten var,
Med ett fromt, gastvänligt sinne,
Ärans lust på högtidsdar.
Struken, som en spetsmanchett,
Prydlig i sitt umgängssätt,
Uppå klackar, tretumshöga,
Trippade hon in och ut,
Tills hon stapplat opp till slut
Läckerbisschen för vårt öga,
Och böd mer i hvar minut.
Lustigt lag och god ap’tit,
Kindens friska kolorit
Gjorde Tantens ögonfägnad;
Men kring lunder, fält och skog,
Tufvan vinkade, och log,
Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/121
Den här sidan har korrekturlästs
