Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/139

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 133 —

MIN MORFARS SISTA AFTON.

Från ängens fyllda lada
Kom hem en munter tropp;
I lönnens krona, glada,
Hvaren nu satte opp
Sin räfsa och sin lia.
Hvad fägnad se’n det var,
Att sitta få så fria
Kring hyddans gamle far!

På förstughälln han hvilar
Bland barnen, ungdomsglad;
Blott sakta vinden ilar
I aspens rädda blad.
Den Gamle prisar qvällen
Af mödans långa dag.
I gröna sångar-tjällen
Slår trasten gälla slag.

Kring höga lönnen lekte
De ungas ystra flock.
Ljum aftonflägten smekte
Den Gamles silfverlock.
Han höjde opp till Herran
Sitt hjertas fromma bön:
Då hörde han, i fjerran,
En klang så underskön:


Luft-sången (En Röst).

Som lärkan sig höjer
Vid gryningens rand,