Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/158

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 152 —

Stackars Flink! Artillerist,
Ständigt, vid kommandotonen,
Han servera’ vid kanonen,
Tände an båd’ först och sist.”

”Hej, courage! jag var en snärta
Utan barn och utan sorg,
Hade kinder, likså hjerta,
Som Borsdorfern i min korg,
Flink han var min enda tanka
Och jag drömde: På en planka
Dn och jag! Må vågens brant
Heldre mig i djupet draga,
Än i stugan ensam klaga! —
Följde tross och proviant.”

”Förlig vind i seglen spelte;
Snart Svensksund jag skåda fick.
Ondt och godt jag gerna delte
Med min Flink, hur’ ödet gick:
Honom glad om bord jag följde,
Under relingen mig döljde —
Men — i striden hetast, då
Snart hans blod, hans hjerna stänkte
På mitt bröst, — kryp fram, jag tänkte,
Tag musköten och gå på!”

”Tåren fick ej tid att falla,
Antringen var börjad re’n:
Bomber fräste, kulor knalla’,
Bajonetten purprad sken
I min hand, af Ryssblod tvagen,
Flink blef hämnad. Slug, den dagen