Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/202

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 196 —

        Öde är barndomens dal;
        Lifvet, en dödsmelodi,
Klagande hörs, som när vågorna brytas
       Doft mot den klippiga strand.

       Gråter ej barnet sig trött
       Äfven på moderlig arm? —
Jord, ej så varm är din bädd, men ditt sköte
       Vaggar dock smärtan till ro!