Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/208

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 202 —

Till SOPHIA,

PÅ HENNES FÖRLOFNINGS-DAG.

Väl dig, som snart på Skaldens bana
Ledstjernan får i tiden bli!
Att vid hans sida älska, ana
Det skönas värld, hvad fröjd, Sophie!
                Hvad heligt är,
                Hvad Sången klär
I ord och bilders glans derinne,
                Ju qvinnans själ
                Förstår så väl,
Med poësiens barndomssinne?
När ögat frågar, hjertat svarar,
Då skådar harmoniens Gud
Till jorden ned, och uppenbarar
I känslans röst sitt återljud.

Dock räds, att en rival du äger:
En ungdomsbrud, en hjertanskär,
Som städs din man fleuretter säger,
När stundom du förgäten är. —
                ”Hvem då?” — Jo, vet
                Min hemlighet:
Hon är en flygtig Nymph, som vinkar
                I vårens fläkt,
                I himmelsk drägt
På azurgrund, när stjernan blinkar;
Men när, en nyckfull älskarinna,
Ej sångmön lyssnar till hans röst,