Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den Nordiske Pygmalion! — Se!
Hvar Grazie vekt ur marmorn bruten,
Ber, att i Konstnärns armar sluten,
Uppvakna få, som Galathée[1].
Att konstens myth på klassisk jord,
Falköga, Fogelberg! du tyder,
Det vittnar Odins bild, som pryder
Fulländad, gudalik, vår Nord.
En vacker Forntids-Riddare
Är Fahlcrantz lik, med syskontycke
Af hvart romantiskt landskapsstycke,
Han målat så förtjusande!
Svenskt mod och kraft, ej blott i krig,
De Tappre ryktets låf beskära: —
I dubbel glans din konstnärs ära
Ger lagrar, Södermark! åt Dig.
Se Hjortsberg! snillets ungdomsvår
I mimisk lek ur ögat spelar —
Hvart hjerta gläds, med tjusning delar
Det låf Thalias Älskling får!
|
- ↑
Man erinre sig Rousseau’s Melodram Pygmalion.
