Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/297

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 291 —

DET GODA RÅDET.

      Målarn vid sitt färgebräde
      Tänkte, der han flitigt satt:
”Min talang ej ligga får i träde,
Den begär min öfning dag och natt.
Syns ej Konstens stjerna ständigt smila,
Som hon ensam hörde mig blott till?
Jag behöfver ej naturens hvila:
Träd och frukter växa, när jag vill.”

      Hastigt hördes Konstens anda
      Hviska mild, som vårens sus:
Bida stunden, om du rätt vill blanda
Dina färgor i ursprungligt ljus.
Vet, till dina trägna böner svarar
Alltid ej Naturn, min himla-mor:
Hennes huldhet sjelf sig uppenbarar,
Kommer åter, när du minst det tror.”