RECENSENTEN.
”Hej, min Pegas!” sad’ Gossen yr,
Och i galopp, som piln, han flyr,
Att ängens blommor plocka.
Hvad sippor, hvita, himmelsblå,
Framtittade, som elfvor små,
På kullens ättebädd.
Der satt en Man och såg sig kring,
Så stolt, som på allheriar-ting
En drott i fordomtimma;
Han log åt barnets tidsfördrif,
Ty känslan af naturens lif
Dött ut inom hans bröst.
Men Gossen sprang med glädtigt mod, —
En afvig blick han ej förstod, —
Till kullen fram, och sade!
”Att plocka blommor sjelf kanske
Du ej förmår? o, får jag ge
Dig denna vår-bouquet?”
Men, knappt har Mannen blomstren fått,
Förr’n, bit från bit, så smått, så smått,
Han sönderplockar bladen ...
”Hvad! Motta’r du min skänk så kallt?
Hvad gör du här då, snö-gestalt?” —
”Jag recenserar blott.”
