Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/45

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 39 —

Att slippa spindelns galler.
Af nätets garn så stängd och skymd,
Hon såg de fria systrars rymd,
      Och tänkte blott:
      hvad olik lott
Ur ödets urna faller!

Kom så, i morgonvindens flod,
En Jägare, af eld och mod;
Han såg sig om i dalen.
Från purpurläppen klang en sång;
Ljuf var hans blick och stolt hans gång;
      En himmelsk bild!
      Så öm, så mild!
En främling än för qvalen.

Han snart den hvita blomman såg;
Hon lyste i hans glada håg,
Och handen bröt dess stengel.
Nu spindelnätet bort han ref —
Då se! förvandlad Liljan blef;
      Vid Jägarns bröst,
      Med funnen röst
Låg en befriad Engel.