Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/62

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 56 —

MIDSOMMARS-DRÖMMEN.

På tusenstämmiga accorder buren,
Midsommarssolen sönk i nattens sköt;
Ett mystiskt språk jag hörde i naturen.
            Nio blommor bröt
            Jag till krans, och lade
            Under hjessan den.
            O, hvad drömmar hade
            Jag om natten se’n!

I tårar sänkt, Undina lik, jag drömde,
Att hjertat till en källa sig förböt:
Bland däldens biominor, der hon tyst sig gömde,
            Dig i spegeln slöt.
            Och, när vestan rördes,
            Och din bild jag såg,
            O, hvad toner hördes
            Darra på dess våg!

Jag drömde, att jag, suckande min smärta
Invid ditt tjäll, dig räckte Daphnes famn:
I barken, genomskinlig kring mitt hjerta,
            Djupt jag bar ditt namn.
            Se, min krans jag sänkte
            Vid din fot, så glad!
            Kärlekstårar blänkte
            På hvart enda blad.

Jag drömde, att jag fick till sömns dig vyssa,
När våren kom bland glada sylphers dans;
Hvar morgon dina ögons blommor kyssa