Men — om jag husrum jäfvar,
Den späda sylfen dör? —
Så, tvekande, jag dröjer,
Tills i min famn han far;
Och kyss på kyss nu röjer
Hvad tacksamhet han har.
En lysmask i det gröna
Re’n bröllopsfacklan tändt,
Och många blommor, sköna,
Till vittnen Flora sändt.
Beställsamt Klockarn springer,
Herr Vestan, liten skalk,
Och till vår högtid ringer
Med blåa klockans kalk.
Prestkragar kring oss vicka
Med sina strukna fräs,
Och för sin ämbetsbricka
De fordra litet fjäs;
Den blyga Nattviolen
Vill vara anonym,
Men strör kring kullerstolen
Den finaste parfym.
En päll så skön man finner
Visst ej i Hindostan,
Som den Naturen spinner
Högt öfver hjessan grann:
Dock kronans myrt begjutes
Med sakta perleregn,
Och Jungfruns lycka slutes
I höga makters hägn.
Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/77
Den här sidan har korrekturlästs
