Den här sidan har korrekturlästs
HELIOTROPEN.
Du, lilla solbarn, som mot ljuset sträcker
Din öppna famn, och ber om kärlek blott!
I slöjans hvita flor, som dig betäcker,
En himmelsk ande har sin boning fått.
Hvar dag hur’ säll du till din älsklings möte
Får blicka opp i nya strålars fröjd,
Med välluktoffer är ditt blomstersköte,
En blyg prestinna, vid hans altar böjd!
Du vänder ögat mot din ursprungskälla,
Och, fast ett grand i skapelsen du är,
Du helgar Kärleken, den gudasälla,
Det mått af skönhet, du i själen bär.
I lilla, blyga stjernekransen sluten,
Med helgonblicken blott af ljuset närd,
Du liknar, i den vaknande minuten,
Den första känslan i sin oskuldsverld.
