Den här sidan har korrekturlästs
Småsinnets nycker,
Slafvens grimacer,
Kryparens vånda
I fåfängans solsken.
Alla sig gladde
Att skåda i buren
Fjettrade örnen!
Ingen har anat,
Att den, som lefver
För det Omätliga,
Måste der bada
Glänsande vingen,
Vill han i lifvet
Stilla sin längtan. —
Fåglarnas Konung!
Förr såg du verlden
Liksom en tafla
För dina fötter,
I Oceanens
Skimrande vågor
Såg du din bild;
Hvar skall nu speglas
Höghetens allvar,
Som af Naturens
Eviga krafter
Gafs åt din daning? —
Dock, under löje
Äfven i bojor, —
Född för att hinna
Omätta gränsor,
