LÄRKAN.
Mig bland fåglars här
I guldharpan bär
Vårens Gud på sångens himmelsfärd;
Innan resans slut
Flyr hans härold ut,
Fröjd förkunnande sin barndomsverld.
Snön från berg och dal i silfradt lopp
Löser sig i glädjetårar opp;
Flod och bäckar små
Bort i dansen gå,
Famnande hvarann vid vårens visa.
Än i hvilans blund
Slumra fält och lund;
Men i blinken, ur sin svepningsdrägt,
Æolsharpan lik,
Uppå välljud rik,
Vaknar jorden, vid Guds Andas flägt.
Dagen lång jag, öfver öppnad får,
Hoppets drill för såningsmannen slår.
Sent på tufvans bädd,
Re’n af sippor klädd,
Fredligt ljuder hvilans aftonvisa.
Men förr’n dagens Drott
Ur sin brudsäng gått,
Öppnande sitt ögas klara sol,
Sångarinnan flyr,
Fladdrande och yr,
