»Rudolf Rassendyll har fått många hotelser, men ändå lever han», anmärkte Rupert.
»Är det mitt fel, att mina tjänare bära sig tafatt åt?» frågade Michael föraktfullt.
»Men ers höghet har inte utsatt sig för risken att bära sig tafatt åt», svarade Rupert med ett hånleende.
Jag har aldrig hört någon tydligare och mera rakt i ansiktet bli beskylld för feghet, än vad hertigen nu blev. Men Svarte Michael hade självbehärskning. Jag vågar påstå, att han tog på sig en förgrymmad min — det var stor skada, att jag icke kunde se deras ansikten bättre — men rösten var lugn och stadig, då han svarade:
»Nog, nog! Vi få inte gräla, Rupert. Äro Detchard och Bersonin på sina poster?»
»Ja.»
»Jag behöver er inte längre.»
»Men ännu är jag inte förbi av trötthet», svarade Rupert.
»Var god och lämna oss», sade Michael litet otåligare. »Om tio minuter drages vindbryggan upp, och jag förmodar att ni inte har någon önskan att simma över till er säng.»
Ruperts ansikte försvann, och jag hörde dörren öppnas och stängas igen. Michael och Antoinette de Mauban blevo ensamma. Till min ledsnad stängde hertigen fönstret. Han stod en stund och talade med Antoinette. Hon skakade på huvudet och han vände sig otåligt bort. Hon lämnade fönstret. Det gick åter i dörren, och Svarte Michael stängde för luckorna.
»De Gautet, De Gautet!» ropade någon från vindbryggan. »Om du inte vill ha dig ett bad, innan du går och lägger dig, så kom nu!»
Det var Ruperts röst, som hördes från ändan av vindbryggan. Strax därpå gingo han och De Gautet ut på bryggan arm i arm, men när de kommit halvvägs, hejdade Rupert sin följeslagare och lutade sig över bryggan. Jag kröp ned i skydd av »Jakobs stege».
Därpå hade unge Rupert ett litet skämt för sig. Han tog en butelj från De Gautet och förde den till munnen.
»Knappast en droppe!» utropade han missbelåtet och kastade buteljen i vallgraven.
Som jag kunde döma av ljudet och ringarna på vattnet, föll den endast ett par fot från röret. Därpå tog Rupert upp sin revolver och började skjuta på den. De två första skotten träffade icke buteljen utan i stället röret. Det tredje skottet krossade buteljen. Jag hoppades, att den
