få veta alla mina hemligheter. Men denna hemlighet var icke min, och jag kunde icke tala om den för honom.
»Jag tycker inte att planschen är så lik mig, som fotografiens, svarade jag käckt. »Men i alla fall, Bob, vill jag inte resa till Strelsau.»
»Nej, gör inte det, Rudolf.»
Jag vet icke, om han misstänkte något eller hade en svag aning om verkliga förhållandet. I så fall behöll han det för sig själv, och han och jag ha aldrig gjort någon antydan därpå. Men vi läto sir Jacob Borrodaile skaffa sig en annan attaché.
Sedan alla dessa händelser, som jag nu skildrat, tilldrogo sig, har jag fört ett mycket stilla liv i ett litet hus, som jag hyrt på landet. De strävanden och de mål, som äro vanliga för män i min ställning, synas mig föga lockande. Jag har knappast någon håg för sällskapslivets jäktande oro och alls ingen för politikens käbbel. Lady Burlesdon misströstar i högsta grad om mig, mina grannar anse mig för en trög och likgiltig drömmare och enstöring. Men jag är ung ännu, och emellanåt föreställer jag mig — vidskepliga människor skulle kalla det en aning — att min roll i livet ännu icke är utspelt, att jag på ett eller annat sätt skall en dag åter deltaga i stora tilldragelser, åter ivrigt göra upp politiska planer, mäta min klokhet med mina fienders, spänna mina muskler för att kämpa en het dust och dela ut kraftiga hugg. Sådan är min tankegång, då jag med bössa eller käpp i handen vandrar omkring i skogarna eller följer floden åt. Jag kan icke säga, om dessa fantasier skola gå i fullbordan, och ännu mindre, om den skådeplats, som jag, ledd av mitt minne, väljer för mina nya bedrifter, skall bli den verkliga; ty jag ser mig gärna ännu en gång på Strelsaus folkrika gator eller under det hotande fängelsetornet i Zendas borg.
När mina grubblerier kommit in på den leden, lämna de framtiden och återvända till svunna dagar. Bilder stiga upp för mig i en lång rad: det första vilda dryckeslaget i konungens sällskap, rusandet ut ur lusthuset med mitt präktiga tebord, natten i vallgraven, förföljandet i skogen, mina vänner och mina fiender, de som lärt älska och ära mig, de ursinniga, som försökte mörda mig. Och bland dessa senare kommer en, som ensam av dem alla ännu rör sig på jorden, fastän jag icke vet var, och som, det betvivlar jag ej, ännu stämplar ondskefulla planer, ännu betvingar kvinnohjärtan och i männens sinnen väcker fruktan
