»Hur vet ni det?» frågade Sapt.
Jag talade om för honom vad jag visste om denna dam och hur jag kommit att få veta det. Han nickade.
»Saken äger sin riktighet så till vida, att hon haft ett häftigt uppträde med Michael», sade han tankfullt.
»Hon kunde bli oss till nytta, om hon ville», sade jag.
»Jag tror ändå, att Michael skrivit brevet», sade Sapt.
»Det tror jag med, men jag tänker skaffa mig visshet. Jag går, Sapt.»
»Nej, jag går», sade han.
»Ja, möjligen så långt som till dörren i muren.»
»Jag går till lusthuset.»
»Nej, så sant jag lever, ni det kommer att göra!»
Jag steg upp och stod och stödde mig mot kaminfrisen.
»Sapt, jag tror på den där kvinnan, och jag går.»
»Jag tror inte på någon kvinna», sade Sapt, »och ni skall inte gå.»
»Antingen går jag till lusthuset, eller också vänder jag om till England», sade jag.
Sapt började lära sig förstå precis hur långt han kunde leda eller driva mig, och när han måste följa med.
»Vi förspilla tiden», tillade jag. »Varje dag vi lämna kungen, där han befinner sig, är en ny risk, och varje dag, jag bedriver den här maskeraden innebär en ny fara. Sapt, vi måste spela högt, vi måste forcera spelet.»
»Ja, må det bli så», sade han med en suck.
För att göra historien kort, så stego Sapt och jag till häst klockan halv tolv denna natt. Fritz sattes även denna gång till vaktare, men han fick icke veta vart vi ämnade oss. Det var en mycket mörk natt. Jag bar inte sabel, men jag hade revolver, en lång kniv och en blindlykta. Vi kommo fram till dörren i muren. Jag steg av hästen. Sapt räckte mig handen.
»Jag väntar här», sade han. »Hör jag ett skott så…»
»Så stanna ändå. Det är den enda utsikten till räddning för kungen. Ni får inte utsätta er för olycka, ni också.»
»Ni har rätt, min unga vän. Lycka till!»
Jag tryckte på den lilla dörren. Den gav efter, och jag befann mig i ett slags vilt busksnår. Det fanns en av gräs igenväxt gångstig, den följde jag vikande av till höger, som det stod i brevet, och gick fram varsamt. Min lykta var stängd, revolvern bar jag i handen. Icke ett ljud hörde jag. Om en stund sköt ett stort mörkt föremål upp ur dunklet framför mig. Det var lusthuset. Jag kom fram
