Sida:Fången på slottet Zenda 1911.djvu/68

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
62
NIONDE KAPITLET

ligt… lika villigt som jag skulle göra det med Svarte Michael, och på ett bra mycket mera förrädiskt sätt. Vad innehåller det där brevet?»

Jag bröt det och läste högt:


»Om kungen vill veta något, som är av högsta vikt för honom, så må han handla i överensstämmelse med detta brev. I ändan av Nya Avenyen står ett stort hus på en stor gård. Huset har en portik, där statyen av en nymf är uppställd. Kring trädgården löper en mur, och i murens baksida finns en dörr. Om kungen klockan tolv i natt går in ensam genom denna dörr, viker av till höger och går femtio fot, kommer han till ett lusthus, till vilket leder en trappa med sex steg. Om han går upp för den och in i lusthuset, träffar han en person, som talar om för honom något, som mycket nära berör hans liv och krona. Detta är skrivet av en trogen vän. Han måste komma ensam. Underlåter han att följa denna uppmaning, kommer hans liv att sväva i fara. Han får icke visa detta brev för någon, ty det vore en säker undergång för en kvinna, som vill honom väl: Svarte Michael förlåter icke.»


»Nej, det gör han nog inte», anmärkte Sapt, då jag slutat, »men han kan diktera ett brev mycket bra.»

Jag hade kommit till samma slutsats och ämnade kasta bort brevet, då jag såg, att det fanns mera skrivet på baksidan.

»Stopp, det är mera!» sade jag och läste:


»Om ni känner er tveksam, så rådgör med överste Sapt…»


»Va!» utropade Sapt med oförställd förvåning; »tar han mig för en större narr än er?»

Jag vinkade åt honom att vara tyst och fortsatte:


»Fråga honom, vilken kvinna skulle göra mest för att hindra hertigen att gifta sig med sin kusin och därför även mest för att hindra honom att bli kung. Och fråga, om hennes namn börjar med A.»


Jag rusade upp. Sapt lade ifrån sig pipan.

»Antoinette de Mauban, vid gud!» utropade jag.