Sida:Fången på slottet Zenda 1911.djvu/75

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
69
ETT GOTT TILLFÄLLE FÖR EN USLING

»Det är en gammal vana hos henne», sade jag.

»’Dresdentåget stannar i Zenda’», läste Sapt vidare. »En slug krabat, den polisprefekten! Och hör nu på det här: ’Stämningen i staden är icke tillfredsställande. Konungen kritiseras mycket’ — som vi veta, har polisprefekten fått tillsägelse att vara fullt uppriktig — ’därför att han icke på allvar gör något för sin blivande förmälning. Enligt förljudande skall hennes kunglig höghet prinsessan Flavia känna sig djupt sårad av hans majestäts likgiltighet. Den stora massan av folket förbinder hennes namn med hertigens av Strelsau, och hertigen vinner därigenom mycken popularitet. Jag har sörjt för, att nyheten om att kungen i afton ger bal till ära för prinsessan blivit vitt spridd, och det har visat sig ha god verkan’.»

»Det var en nyhet för mig», sade jag.

»Å, allt är redan klart till balen!» sade Fritz skrattande. »Det har jag sörjt för.»

Sapt vände sig till mig och sade i skarp, bestämd ton:

»Ni måste i afton visa henne, att ni älskar henne, förstår ni.»

»Det kommer jag nog att göra, om jag får träffa henne ensam», sade jag. »Hör nu, Sapt, ni tror väl aldrig, att jag finner saken svår?»

Fritz visslade ett par takter av en melodi och sade därpå:

»Ni kommer att finna den endast alltför lätt. Jag talar inte gärna om det, men jag måste. Grevinnan Helga berättade mig, att prinsessan fäst sig mycket vid kungen. Hennes känslor ha sedan kröningen undergått en märkvärdig utveckling. Det är fullkomligt sant, att hon känner sig djupt sårad av kungens skenbara likgiltighet.»

»Det är en snygg historia, det här», stönade jag.

»Å prat!» sade Sapt. »Jag antar, att ni hållit vackra tal till en flicka förut? Det är allt vad hon önskar.»

Fritz, som själv var förälskad, fattade bättre min svåra belägenhet. Han lade handen på min axel men sade ingenting.

»Jag tror ändå», fortsatte gamle Sapt kallblodigt, »att det vore bäst ni friade i kväll.»

»O, min Gud!»

»Eller åtminstone kom det så nära som möjligt, så att jag kan skicka ett halvofficiellt meddelande till tidningarna.»

»Nej, jag gör inte någonting sådant — och inte ni heller!» svarade jag. »Jag nekar bestämt att vara med om att bedraga prinsessan.»