»Har ers majestät gjort mig den äran att särskilt vilja söka gräl med mig?»
»Jag skulle önska, att ni vore några år äldre.»
»Å, Gud ger år, men djävulen ger tillväxt», sade han skrattande. »Jag är karl för min hatt.»
»Hur står det till med er fånge?» frågade jag.
»Ku…?»
»Er fånge.»
»Jag glömde er önskan. Jo, han lever.»
Han steg upp. Jag gjorde detsamma. Därpå sade han med ett småleende:
»Och den vackra prinsessan? Jag slår vad om att nästa Elphbergare blir tillräckligt röd, om också Svarte Michael skall kallas hans far.»
Jag sprang emot honom ett steg med lyftad hand. Han rörde sig icke en tum och hans läppar drogos till ett leende av oförskämd belåtenhet.
»Gå, medan ni ännu kan slippa undan helskinnad!» mumlade jag. Han hade betalt med ränta min anspelning på hans förhållande till sin mor.
Därpå kom det djärvaste jag sett i mitt liv. Mina vänner voro icke trettio steg från oss. Rupert ropade på en stalldräng att komma med hans häst och gav honom frikostiga drickspengar. Hästen stod alldeles inpå oss. Rupert låtsade som om han ämnade sitta upp och vände sig därpå plötsligt om mot mig med den vänstra handen vilande på bältet och den högra utsträckt.
»Låt oss ta varandra i hand», sade han.
Jag bugade mig och gjorde som han förutsåg — höll händerna på ryggen. Blixtsnabbt föll han då med vänstra handen ut mot mig, en liten dolk glänste i luften och träffade min vänstra axel; hade jag icke svängt åt sidan, skulle den ha träffat hjärtat. Jag raglade tillbaka med ett utrop. Utan att vidröra stigbygeln satt han med ett språng i sadeln och for i väg som en pil, förföljd av rop och revolverskott — och jag sjönk ned i min stol ymnigt blödande, under det jag såg Rupert, det djävulsynglet, försvinna i den långa allén. Mina vänner skyndade fram till mig; därpå förlorade jag sansen.
Jag antar, att man lade mig till sängs och att jag låg där medvetslös eller halvt medvetslös under flera timmar; ty det var natt, då jag vaknade till full sans och fann Fritz vid min sida. Jag var matt och trött, men han bad mig vara vid gott mod och sade, att mitt sår snart skulle läkas;
