åtskilnaden om dem, som utgå låta ondt eller godt mynt.
Uplästes om Kongl. Maij:ttz eed, och påminte Hans Excell:ce, huru mycket är i de förra, ja ock sidsta Kongl. Maij:ttz eed infört, som eij kan practiceras. Och uplästes Hans Ex:ces opsats hwad konungens eed är, uti och om religionen, etc. in § 2, 3 et 4.
Uplästes rådets, ständernas, ridderskapets, prästerskapets, borgerskapets och almogens eed, hwar wid alt intet mehr observerades, än hwad sagdt är, och slöts alltså denna gång sessionen.
13.
D. 22 Augusti 1687.
| Hans Excell:ce Hr Kongl. Rådet och Presidenten. | |
| Lagman Hr Gripenhielm. | Borgmäst. Hr Cameen. |
| Assessorn Hr Schüttenhielm. | Borgm. Hr Törne. |
| Assess. Hr Mörling. | Rådm. Hr Brunel. |
Sammanträdde åter förenämde Hrr til lagens revision authorizerade; och än dock Landzhöfd:n Hr Lovisin, Secret. Hadorph, och Häradshöfd:n Furubohm eij i staden woro, så ock Assess. Parmander nyligen hemkommen, uhrsächtandes der hos sitt uteblifwande, likwäl, effter Iordabalken företagesnågon hållen discours en general, företogs hwad Lagman Hr Gripenh. upsatt och författat öfwer Iordabalken, förmälandes Hr Lagman sig til en stor del förändrat och uti anseende til ordningen gångit ifrån det förre lagen uti Iordebalken hafft, särdeles sig beflitat at uhr de gambla så ock nya recesser hemta, så wel huru månge slags jord, som hwad åtskilnad der uti finnes; och förmenar det eij så obeqwämligen kunna först uti lagen eller denna balk sättias, förr än man talar om laga fång, som gör det 1:ta cap. uti förra lagboken, der nest sökt det, som tilsammanhörer och eljest är uti wår förra lag här och der spridt, at tilhopa foga.
14.Upläste Hr Lagmannen sitt concept, som först innehåller en inscription, hwar uti han korteligen för ut införa wil alt hwad uti Iordabalken författas; och discourerades deröfwer.
Om inscriptioner til balkarna, hwilka förbigås.Hans Excell:ce Hr Lindskiöld: Här synes sådan inscription eij så wäl kunna för sielfwa balkarne sättias, emedan den eij altid så sufficient kan wara eller infatta alt, som i balken står, hwilket likwäl nödwändigt wore, om den brukas skulle. Skal det ock i en, så måste det i alla balkar ske, hwarigenom wärket och förökes; warandes
